Ja, hur går det med min stress då?
Hyfsat.
Men jag får aktivt tänka varje dag att det jag gör är ok, att det lilla jag hinner är ok. Min att-göra-lista blir kortare och kortare och jag tänker om varje punkt ”krisar något om jag inte hinner detta?”. Om inget krisar så kan det vänta. Och vänta. Fast det är vansinnigt jobbigt att tänka så här varje dag men det är ju min verklighet, att jag inte hinner allt jag vill och då måste jag tänka
En sak i taget – det viktigaste först!


Comments are closed.