Socialen har en hel del regler kring adoption, och en är ålder. Man får inte vara över 42 år så därför hade vi tänkt bort tanken om syskon till Devika. Patrik är nämligen över 42 år och så gissa om vi blev förvånade när socialen sa att de inte är lika hårda när det gäller syskon! Vi fick börja tänka om i våra huvuden och så tog vi beslutet att ja, vi vi vill ha syskon!

Reglerna har ändrats sedan 2009 och nu ska man inte se lika hårt på bara siffran, men kolla med socialen i din kommun för vad som gäller idag. Motion i Riksdagen här.

Mars 2009

Vi går med i Adoptionscentrum igen för att ställa oss i kö.

Sommaren 2010

Vi funderar mycket kring adoption. För att kunna välja Indien igen måste vi vänta 3,5 år och så lång tid har vi inte på oss med Patriks ålder. Siktet ställs nu på Kina och något som heter 72-timmarslistan.

Augusti 2010

Processen med socialen inleds. Vi får direkt muntligt löfte om att vi kommer få medgivande. Tjoho igen då!

Under sommaren läser vi (kanske jag mest…) mycket om olika Special Needs. Alltså barn som behöver speciella föräldrar och är med på 72-timmarslistan. Vilket barn skulle kunna passa tillsammans med oss? Devika har ju rätt till hälften av vår uppmärksamhet så den tanken hade vi som måttstock när vi bestämde vilka SN-barn skulle passa oss och vi tog även in vår magkänsla. Om en av oss kände “nej” så diskuterade vi inte just det speciella behovet utan gick vidare. Ibland går det inte att förklara varför man är rädd för något och öppen för något annat. Det är för övrigt väldigt märkligt att sitta och bocka för en lista på vad man kan tänka sig att leva med i familjen och inte. En biologisk föräldrar sitter ju inte och bockar för på detta vis. Men men. Så är det.

Papper samlas in som för den första adoptionen. Det är referensbrev, brev från dagmamman, utdrag från Kronofogden, Försäkringskassan och polisregistret. Vi behöver intyg från arbetsgivare samt göra en ny läkarundersökning. Man kan sucka mycket över pappers-processen men det är bara att gilla läget.

Efter att jag jämfört olika organisationer beslutar vi oss för att gå med i Barnens vänner. Kostnaderna skiljer hela 30.000kr och vi kan inte motivera att vara kvar i Adoptionscentrum. Organisationerna utgår från samma lista men Barnens vänner har lägre omkostnader hel enkelt. Det sas att vi göra lite mer arbete själva men checklistorna vi får är tydliga och bra och ärligt talat så kändes det inte som det var någon större skillnad mot när vi adopterade första gången via AC.

Oktober & november 2010

Pappersvändorna fortsätter. Jag hade förberett Kina-papper i väntan på medgivandet från socialen så att vi snabbt kunde agera efter medgivandet.

Lite datum för minnet:

  • Vi fick slutgiltigt medgivandet på papper måndag 11 oktober.
  • Barnens Vänners intyg om adoption kom 12 oktober.
  • Vår ansökan inlämnades på Notarius Publicus onsdag 13 oktober.
  • Skickades därefter till UD för att sedan fås tillbaka och då skickas till Kinesiska ambassaden. Vi fick tillbaka därifrån 4 november.
  • 5 november skickar Barnens Vänner vår ansökan till Kina.

Känns som det alltid strular på någon punkt, socialen skrev på engelska fast det skulle vara svenska. Notarius Publices gjorde inte sitt jobb den dag vi kommit överens om tidigare. Passfotokopior behölls av Kinas ambassad så vi fick ta nya kopior och skicka in. Men ändå, vi var snabba, det tog tre veckor istället för en månad som Barnens Vänner trodde var det normala. Om det nu är en tävling alltså!

LID (log-in-date) förväntas komma om några veckor och sedan är det bara att vänta på barnbesked…

25 november 2010

För två dagar sedan kom “LISTAN” ut och vi var med första gången att kunna bli matchade. Denna gång var listan ovanligt kort och inget telefonsamtal kom till oss. Man kan ju hoppas att det betyder att det inte finns så många väntande barn, men med ett land på 1,3 miljarder…?

Tyckte jag såg på någon amerikansk sida att det var 12 barn på listan. Amerikanske sidor “läcker” mycket mer information än här i Sverige. På gott och ont! Det blir något för nervösa föräldrar (morsor?) att göra men ibland tycker jag att det är lite för detaljerade bilder och texter om barn som inte har valt själva att bli publicerade. Å andra sidan, dessa barn kanske hittar ett hem just på grund av detta?

Jag hade trott att jag skulle vara så cool denna gång, vi har ju redan ett barn, alltså inget att hetsa upp sig för. Men, fy sjutton vad nervöst det var i onsdags när jag visste att det fanns en möjlighet att få det där telefonsamtalet. Mådde en stund fysiskt illa!

Imorgon blir nervöst igen. Något av barnen kan komma på “studs”. Och sen kan ytterligare något barn “poppa upp”, tills nästa lista kommer ungefär 20-25 december… Devika fick vi besked om på Patriks födelsedag, det kanske är julafton det ska bli nästa gång?

29 november 2010

Jag har aldrig normalt mobilen på mig när jag jobbar men idag kändes det som att den borde vara i fickan, trots att jag var helt säker på att det inte skulle bli ett barnbesked idag. Det hade gått för många dagar. Men… vid lunch ringde det och jag säger till kollegan “Oh vad nervös jag blir när telefonen ringer – men det äääär ju DET numret!!!!” och så sprang jag iväg på mitt rum och fick vårt barnbesked!

Det är en liten pojke född juli 2009. Han är alltså snart 1 år och 5 månader. Ungefär 1,5 år yngre än Devika.

Hans special needs består i att det är någonting med högerfoten. Det känns som det är skrivet lite i förbifarten i läkarrapporten och någon vidare läkarutredning kring detta finns inte. Läkaren här i Sverige tror att det är någon sorts muskelvridning som man troligen inte ens opererar.

Vi fick faktiskt se några filmsnuttar på honom! Det är inte så vanligt men tekniken går ju framåt överallt. Eftersom filer och filmer ligger under lösenord fick vi kasta oss i bilen till Piteå där vår organisation Barnens Vänner har sitt säte och vi fick se filmerna där. Jag filmade skärmen för att ha något att se hemma.

Det känns underbart! Han är ju så söt… Devika verkar verkligen måna om honom redan, hon har rabblat alla rum i huset som hon ska visa honom, bestämt att han ska få leka på hennes rum och att han ska heta Lillasyster! Patrik tycker Zlatan så jag måste komma på något annat illa kvickt…

Måste börja läsa in oss på Kina. Vi ska till Guandong vilket ligger strax ovanför Hongkong. Sen måste vi till Peking för pappersgrejer innan vi kan fara hem. Det ser skitlångt ut från Guandong men det är ju bara att göra som de säger. Ska bli kul att se muren och allt men hade varit skönt att få åka hem och komma tillbaka senare och turista. Ja ja, ska inte klaga! Det blir en fantastisk resa!

3 december 2010

Helsnurrigt! Vad fort det går, att få “Notice” från Kina tar 1-6 veckor, för oss tog det 2 dagar! Hurra!

31 december 2010

Vi fick foton på vår son via en annan svensk familj som hämtade sin dotter! Ganska ovanligt när det gäller Kina men vi hade tur.

21 mars 2011
Idag fick vi vår Alexander!